CoCo presenterar de första resultaten om boskapens sårbarhet för stora rovdjur vid EAAP:s 76:e årsmöte

Det är Agri-Food Research and Technology Center of Aragón (CITA) (forsknings- och teknikcentrum för jordbruksbaserade livsmedel i Aragonien), en CoCo-partner, presenterade de första resultaten av den spanska CoCo-pastoristundersökningen vid 76:e årliga mötet i European Federation of Animal Science (EAAP). Vid årsmötet samlades mer än 1 400 internationella experter i den tyrolska huvudstaden för att diskutera framtiden för animalieproduktionen i Europa.

För att få en bättre förståelse för förhållandet mellan djurhållningsmetoder och interaktioner med vilda djur genomför CoCo-projektet en omfattande undersökning i 12 europeiska länder. Denna undersökning syftar till att nå 1 000 pastoralister, med fokus på en till tre fallstudieregioner i varje land.

Under EAAP:s årsmöte presenterade Daniel Martín Collado, samordnare för CoCo-projektet i Spanien, de första resultaten baserade på 89 undersökningar med spanska pastoralister från Gredos, El Espinar, Sierra de Guadarramas norra sluttningar och Picos de Europa.

Växling av djurhållningssystem

De preliminära resultaten visade att allt fler boskapsskötare går mot mer intensiva djurhållningssystem. Denna förändring drivs av marknadstryck, krav på bättre livskvalitet och utmaningarna med att arbeta i avlägsna områden med komplexa agroekologiska förhållanden och begränsat politiskt stöd.

Spaniens extensiva djurhållningssystem är särskilt sårbara eftersom de har utvecklats i avsaknad av stora rovdjur i många årtionden. Att rovdjur återvänder sätter ytterligare press på dessa system och kräver betydande anpassningar av jordbruksförvaltningen. Även om dessa förändringar är genomförbara och effektiva, ökar de också pastoralisternas arbetsbörda, vilket många är ovilliga eller oförmögna att acceptera.

Mot gemensamma lösningar: Att lyssna på pastoralister

De första resultaten från Spanien tyder på att konflikten mellan djurhållning och vilda djur inte bara är en ekologisk och ekonomisk fråga, utan också en djupt social och politisk. Det återspeglar bredare debatter om hur man ska hantera samexistensen mellan tamdjur och vilda djur, med olika intressegrupper som ofta har motsatta åsikter. Studien visade att strategier för samexistens, och hur väl de accepteras och fungerar, varierar mellan regionerna. Detta belyser behovet av lokalt anpassade förvaltningsmetoder som ger pastoralister en central roll.

Framtiden för extensiv djurhållning kommer att kräva att man delar utrymme med stora rovdjur. Att lösa sociala och politiska spänningar kommer att vara lika viktigt som tekniska och ekonomiska lösningar. För att samexistens ska vara möjlig måste miljöpolitiken inom jordbruket erkänna och belöna de kollektiva nyttigheter som extensiv djurhållning ger. Detta inbegriper att erkänna den viktiga roll som extensiv djurhållning spelar för att bevara stora rovdjur.